Så idag flyttar jag in hos familjen. Det ska bli riktigt kul, spännande att se hur mitt rum blev. Sist jag var där så höll de på att göra om så vet typ bara storleken på rummet.
Så, känner att jag vill ta tillfället i akt att säga att hade det inte varit för att jag har de absolut bästa vännerna i hela jävla världen hade det inte funnits en chans till att jag hade kunnat flytta hit. Rebecca "logistik ska inte finnas i ditt huvud nu, allt sånt löser sig fokusera på det du vill göra" Olvan "Du gör helt rätt, jag stöttar dig till hundra" Elsa "Stressa inte för att hitta en familj, du får bo här hur länge du vill tills du hittar en riktigt bra" osv osv. Tack vare detta har man liksom inte varit orolig en sekund. Visst har man varit nervös liksom, men det har liksom känts som att hur det än blir så löser det sig.
Från att sitta på ett jobb där man ser människor bli behandlade dåligt och själv bli behandlad dåligt till att faktiskt säga ifrån och sätta ner foten. Jag fick ett sms en dag, från en kollega, som bland annat skrev att hon inte vågade säga ifrån, jag tror sånna grejer triggar mig mer. Även fast jag redan var förbannad blir det liksom ännu värre när jag inser att det finns dem som har jobbat där i flera år utan att det har skett några förändringar. Jag får tacka mamma och pappa för att de lät mig kolla på Grynet när jag var liten "Ta ingen skit" haha
ANYWAYS filosofistund över.
Nu ska jag packa om. Det mesta ligger i en röra på Elsas gölv. Haj!
Kommentera